fredag 5 oktober 2007

Grus och åter grus...

För den som inte har möjlighet att spatsera förbi korsningen Rådstugatan-Köpmangatan i Luleå, kan det vara på sin plats att i några väl valda foton visa den vackra grusplan som nu ersatt Gökungen. Det är ju alltid intressant att ha en tydlig bild av utgångsläget, så vi kan bli förvånade och överväldigare av den prunkande grönska och blomsterprakt som komma skall! För jag kan väl inte tänka mig att de rev Gökungen för ingenting. Eller?

Som en arbetskamrat uttryckte det: Vilken vacker park(ering)...

GÖKUNGEN - GRUSPLANEN 5.10.2007










































Foto Lina Karlsson Norrbottens museum 5.10.2007
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kommunala tjänstemän tenderar att ha en alldeles egen utvecklad logik kring saker som dessa. Det är förvånansvärt hur lätt det är att komma undan med tomma argument bara man skriker de ord som för tillfället råkar vara på modet. För tillfället är det väl 'modernitet', 'nydanande', 'sätta spår av vår tid' etc. De finns över allt och är inte isolerade i små regionala klaner. Se bara här: http://perankersjo.blogspot.com/2007/12/ppet-brev-till-sknhetsrdet-frn.html


Att ingen ser igenom bluffen - hade de spelat poker hade de förlorat hundratusentals pengar vid det här laget.

Det som förbryllar i fallet cucckoo-fallet här är väl att när resten av Sveriges kommunpampar oavsett paintball-färgad övertygelse, skriker på karaktärsbyggnader så går dessa och river precis en sådan.

Men det är klart, jag har ju hört att det snart t.o.m. är ont om grusplaner så detta får väl ses som ett tecken på att problemet är identifierat?

27 december 2007 kl. 19:13
Lina sa...

hej!

absolut är ledord som modernitet, att blicka framåt, bygga för framtiden osv. närmast allenarådande idag. jag har absolut ingenting emot begreppen i sig och vill se en intressant förnyelse av våra städer men de tenderar att förblinda. förnya blir synonymt med att radera och att bygga för framtiden blir synonymt med att bygga bort historien. det är här jag tycker att den stora faran ligger.

det går mycket väl att bygga nytt och vara varsam och respektfull mot det befintliga på samma gång. som exempel kan nämnas rom där man bygger fantastisk arkitektur utan att äventyra det historiska arvet. det handlar helt enkelt om inställning och kanske även om förmåga. vems ansvar är det exempelvis att sverige inte verkar ha råd med varken materialmässig eller estetisk kvalité på sina nybyggen? är det bara en ekonomisk fråga eller ligger problemet djupare än så?

intressant med ankersjös blogg och tillhörande diskussion. det visar ju precis på det vi talar om - att förnyelse och bevarande i den verbala diskussionen blivit varandras motsatser. och som skrevs så verkar det finnas en förnyelsesträvan för förnyelsens skull, bara för att...

inglasade gallerior är som också skrevs långt ifrån förnyande. det är ju det som är det sorgliga. att vi varken kommer att ha kvar den historiska dimensionen eller något nytt och intressant att bygga en framtid på. och att karaktärsbyggnader i de flesta situationer idag blivit synonymt med turning torso version 2 och 3, då har vi också tappat bort vår fantasi någonstans på vägen.

28 december 2007 kl. 14:55

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)